Volleyboll: Nu blir Helena Persson internationell domare – som andra kvinnan från Sverige
I morgon reser Helena Persson till Italien för att i dagarna tio gå den internationella domarkursen. Hon är den andra svenska kvinnan att bli internationell domare. "Att vara viktig utan att synas", säger Helena om drivkraften bakom sitt uppdrag.
Resan går till den lilla orten Caorle på Italiens nordöstra kust, strax norr om Venedig. Det är det europeiska volleybollförbundet CEV som 11-21 december arrangerar European International Referee Candidate Course.
Efter kursen blir man internationell domarkandidat och efter ett antal observationer och signaturer blir man till slut fullvärdig internationell domare.
Det är en ära och långt ifrån en självklarhet att bli antagen till den här kursen som officiellt gör att Helena, efter drygt tio år som nationell domare i den svenska elitserien, nu tar steget ut i världen för att döma internationella matcher på hög nivå.
– Här ska Torsten Rothoff få en guldstjärna. Det var han som såg att det fanns ett domarämne i mig och det var han som sa att ”hon ska gå vidare”. Han lyfte mig och såg mina kvalitéer. Det är så viktigt med personer som gör det, säger Helena om den ärrade och synnerligen rutinerade svenska domarveteranen.
Hon har även fått bra stöd från den svenska domarkåren, både i elitserien och under Grand Prix som hon dömt flera gånger.
– Jag har fått chansen till bra feedback, och det är nog därför jag har gått vidare med dömandet, funderar hon.
Helena, som nu är 38 år, började själv spela volleyboll i Karlstad där hon växte upp och dömde en del redan i tonåren. Det gav ett litet tillskott i kassan, bland annat. Men det var ändå spelandet som var i fokus. Hon flyttade till Umeå där hon bodde i sex år och under ett tag spelade i IKSU:s division 1-lag.
– När jag var drygt 20 år beslutade jag mig för att sluta spela, men jag ville ändå vara kvar i sporten som jag tycker om, och tänkte att domarskapet kunde vara ett bra sätt.
Helena gick förbundsdomarkursen 2007 eller 2008, hon minns inte exakt, men det var den tidens ”Final Four” i Degerfors 2009 som gav henne råg i ryggen att bli elitdomare, efter uppmaningar från nämnda Rothoff och även domaren Tomas Lidstedt.
Sedan har det blivit tio år plus i den svenska elitserien. Hon har också dömt i internationella sammanhang redan, bland annat Nevza U19 och Nevza U17, och hon sitter med i referensgruppen för svenska för domare.
Vad är det bästa med att vara domare?
– Det är nog att få vara en viktig person som ändå aldrig syns. Och att få vara med i heta matcher när det gäller någonting. Men att få vara en del av hela volleybollfamiljen är nog ändå det bästa.
Och det sämsta?
– Baksidan är när man inser själv att man gjort ett misstag, när man går från att vara den osynliga personen i periferin till att hamna i blickfånget.
Många vill inte bli domare eftersom man lätt blir föremål för andras ilska. Hur står du ut med det?
– Visst, det händer att spelare reagerar och visar känslor, men det är en del av spelet. Det gäller att man kan ta det där och då, i stunden, och att man inte låter det hänga kvar efteråt. Att vara långsint och domare är ingen bra kombination. Det gäller att tänka ”nästa boll”. Det är samma mentala spel som för en spelare, förklarar Helena.
Helena är den andra svenska kvinnan att bli internationell volleybolldomare efter Malin Byhlin. Hon ser fram emot att nu få gå i Malins fotspår och bana väg för fler kvinnliga domare i sporten.
– Kursen kommer bli intensiv och utmanande tror jag, även om det är samma regelbok jag är van vid. Men nu blir det ett varv till med allt och jag tror det finns mycket att lära. Det ska bli spännande och intressant, säger Helena.